solberget admin login

Kulturprofilen Lars Krantz
Lars Krantz kan kallas för trädgårdsmästarnas ödmjuke mästare. Han är vida känd i Sverige för sina stora och enormt uppskattade trädgårdsprojekt Rosendals trädgårdar och Wij trädgårdar i Ockelbo.

- Jag började med trädgårdsplanering för 25 år sedan med någon slags naiv syn på hur världen skulle förändras. Vårt projekt kallade vi ”Morötter åt mänskligheten”. Det var det som gav mig lust till att arbeta med det här.

Lars Krantz stora trädgårdsintresse tog form när
han var i 15 - års åldern. Han hade blivit hembjuden till sin bästa vän, för att få träffa vännens kompost. Det blev ett möte som ändrade Lars Krantz livssyn drastiskt. Han berättar att då, i just det ögonblicket framför den där komposten, väcktes en nyfikenhet och en kraftig odlingslust, som han aldrig förut hade känt.
Därefter har Lars Krantz tillbringat mycket tid i Järna hos antroposoferna. Han säger att det influerat hela hans trädgårdsengagemang.
– Det är människan å ena sidan och trädgården å andra sidan och hur vi kopplar ihop dom som ger mig näring säger Lars Krantz. När han berättar om odling och trädgård så gör han det bitvis återhållsamt och välformulerat för att i nästa ögonblick gå över till ett explosivt och lekfullt berättande. Det riktigt lyser av engagemang och närvaro i hans blick. När vi går över till att diskutera begreppet kultur, tycks ämnet inspirera än mer.

Vad är begreppet kultur för dig?
- Kultur, det är det där som gör människan till människa. Eller det som hela tiden gör det möjligt för människan att bli den som man ännu inte lyckats att bli. Växa måste man göra på egen hand, men förutsättningarna för att man ska kunna växa, det är kultur. Kultur ger odlingsförutsättningar, säger Lars glatt på sin utpräglade Stockholmsdialekt.

Hur mår det offentliga kulturlivet i Sverige, idag 2006, tycker du då?
- Jag skulle vilja säga att begreppet har tyvärr stelnat till en hel del. Idag skapar man inte kultur, utan idag köper man kultur! Vi har blivit kulturkonsumenter och så finns det några kulturproducenter här och var. Kulturproducenterna det är dom som står på scen och producerar åt oss. Det här att själv få vara kulturskapande, det har ju ingen hög prioritet idag tycker jag.

Beskriv hur din kulturutopi ser ut?
– Mångsidigt och tolerant! Men man måste jobba för kulturen. Man måste jobba för att skapa kulturklimat, för det kan inte naturen göra åt oss. Det kan bara anden eller kulturskaparen i människan göra. Kultur ska vara enkelt, mångsidigt och tillgänglig för alla människor. Där tycker jag att trädgård är en riktig folkkonst för det är en konstform som är tillgängligt för alla människor. För mig handlar kulturen om att få ett förhållande till den omvärld man knallar omkring i. Att skapa sin egen sanning, utan att få den färdigserverad och producerad. Sen är det viktigt att det inom varje konstform pågår ett samtal. Det kan jag sakna oerhört inom trädgårdsvärlden. Vi har inga utbildade kritiker som ifrågasätter oss och det är inte alls utvecklande eller nyttigt. Vi behöver hålla samtalet igång på allvar, det är en förutsättning för sund kultur. Annars dör den.

Hur viktigt är pengar i sammanhanget?
– Pengar är inte direkt nödvändigt men det hjälper till, särskilt i initialskedet. Men det är inte kulturkreatörerna, utan det är omvärlden som hela tiden kräver resultat av intentionerna. Kulturklimatet måste hela tiden besvara den resultatkrävande frågan ”lönar sig det där eller”? Det är en hämmande fråga tycker jag. Därför är ekonomi och bidrag viktigt. Vi säger uppe hos oss i Ockelbo, att vi kommer alltid att älska bidrag, men vi ska arbeta så att vi inte gör oss beroende av dom. Fast egentligen kan man ju säga att allt är bidrag, bara att vi väljer att kalla det för olika saker. Ibland kallas det lön, fallskärmsavtal, socialbidrag, men allt är ju samma sak. Men visst ekonomi är viktigt.

Vad behöver en stad för att må bra tycker du?
– Låter kanske lite klyschigt men frihet är viktigt. Det måste finnas ”kulturella svängrum” där människor kan få utlopp för sin kreativitet. Att samtal får pågå i ett ständigt givande och tagande. Jag menar idag är vi ju så oerhört begränsade av lönsamhetstankar å det har blivit någon slags naturlag inom kulturlivet. Om det lönar sig är det bra, men gör det inte det så ska man inte fortsätta. Det där måste man ju göra upp med för att ett kulturliv ska kunna blomstra. Likadant är det med dom etablerade kulturinstitutionerna som menar sig stå för kultur, dom är också lite ”förborgade” och ”förgubbade”.
Men den här frågan är jättestor. Den behöver man minst ett liv på sig att kunna besvara fullt ut.

Hur kulturell är du själv?
– Om man skulle gå efter normerna, så är jag en väldigt kulturellt primitiv människa. Jag går nästan aldrig på teater, läser väldigt sällan böcker och lyssnar inte särskilt mycket på musik. Men jag möter mycket folk! Det blir mycket samtal och möten med andra människor, så det är väl mitt kulturklimat.

När du känner skaparglädje vad gör du då?
– När jag skapar nuförtiden då är jag hemma. Jag målar mitt staket, byter ut en bräda på ladugårdsväggen eller går en promenad i naturen med min nya kärlek; min spetshund. Man skulle kunna säga att hon lär mig att se naturen på ett nytt sätt. Hon är också min nya vägvisare och inspirationskälla i mitt trädgårdsskapande.

Kan du ge ett överlevnadstips till den som är kulturellt utsvulten?
- Hmmm…Jag måste tänka lite på det där…
Jo, jag tror att man måste börja med att skapa en dröm om dig själv. Börja med att använda det som är tillgängligt för dig själv. Teckna i ord, kladda med akvarellfärg, eller plantera en blomma. Fånga drömmen om dig själv, och odla den.

Karin Carlsson

kULtuRDokTORn